Kenny 11 – 12 – 13

Japp, 13 veckor har Kenny hunnit bli! Men istället för en massa text får det bli en massa bilder istället! Och några filmer!

Kenny 11 veckor!

ca 35cm hög
ca 37cm lång
ca 6,5kg

Kenny 12 veckor!

ca 38cm hög
ca 35cm lång
ca 7kg

12 veckor

13 veckor

ca 40cm hög
ca 40 cm lång
ca 7.7 kg

13 veckor


Hur man underhåller en överaktiv valp när man själv vill äta lunch 😉


Kenny älskar att bära saker, och han bär länge och är stolt över sitt byte!


Ibland kan han släppa det han håller, men så tar han ett nytt tag och fortsätter bära!


”Du och jag brorsan!”


Det är jobbigt att hjälpa till med ogräsrensning


Hos veterinären för 12v-sprutan hittade Kenny det bästa stället att ligga på!


Så skönt att man kan sova en stund också!


Vad har du där brorsan?

Och så lite sammanfattningsvis!
Han växer så det knakar, pälsen har blivit mörkare och strävare. Lite kul att se, för det började med en lite mörkare mask över ögonen, och sen kom sakta men säkert mörkare hår över ryggen. Den supermjuka valppälsen finns det inte mycket kvar av.

På tisdag börjar vi skolan (valpkurs), ska bli kul att se hur han reagerar då, spår har vi som sagt gjort några gånger, och han kommer nog bli riktigt bra på det! Söket väntar vi med tills spåret är befäst, men han fick följa med i fredags och charma sökgruppen och valla rutan! Han var då jätteduktig och höll sig runt mig hela tiden!

Nöjd så Pia? 😉

Kenny, Kenny, Kenny….

Hade jag inga gråa hår innan har jag det säkert nu! Sa till Pia innan vi hämtade Kenny att jag är van vid snälla valpar, varken Selma eller Milla bet eller tuggade särskilt när de var valpar, men Pia verkar inte ha lyssnat på det örat 😉 Jag är övertygad om att vi fick den värsta pirayan i kullen!

Han tuggar allra helst på oss, och ibland spelar det ingen roll om vi försöker komma undan och erbjuda tuggben eller leksak istället.. Allra värst är det när han är trött.. Men för några dagar sen ändrade jag taktik, när jag märker att han börjar bli trött tar jag upp honom i famnen (innan han hinner komma upp i varv), och sen får han snällt vara där tills han lugnat ner sig. Första gångena blev han rätt arg på mig, men för varje gång slappnar han av lite snabbare. När han lugnat ner sig släpper jag honom och han lägger sig oftast tillrätta bredvid mig. En kväll när jag varit ute med Majje, satte jag mig på golvet vid Kenny när jag kom hem, och Kenny kom då och kröp upp i mitt knä och somnade! Det var en härlig känsla!

Majjes nya favvo-stund på dagen är nog när Peter kommer hem, för det betyder för det mesta långpromenad och träning på klubben med matte! Vi har ju så lyxigt att vi har gångavstånd till klubben! Nu har vi tagit en 40min-promenad till klubben, stannat och tränat lite, och se fortsatt hemmåt (ca 15min). Oavsett vilken väg jag går dit och vilken jag väljer att gå hem är det ju bra uppvärmning och nedvarvning!

I söndags träffade vi Cathrin och Käck för lite agilityträning i Bro, det var första agilitypasset sen juni, och vi skulle träna starter. Nu har jag ju inte lagt upp filmerna från tävlingarna än, och inte heller bloggat om dem.. Men andra loppet på första tävlingen kommer Majje på att man kan krypa under första hindret. Problemet blev när jag lämnade honom för att gå fram några hinder, jag tror att han då såg mig närmast under bommen. Han ville även gärna tjuvstarta lite.. snabblösningen i våras blev att vi körde flygande starter, då han hoppade första hindret och chansen att tjuvstarta finns ju inte då.
Men nu skulle vi alltså träna på det… men sommaruppehållet verkar ha gjort Majje gott, för han gjorde inte minsta ansats till att krypa under första hindret, och tjustarta förstökte han bara en gång. Självklart är detta något jag ska fortsätta träna på, men det känndes bra!
Slalom körde vi två gånger, förutom att han först ville gå in från fel håll, så tog han sen slalomet kalasfint! (Lite kontaktfältsträning blev det också)

Idag fick vi kallelsen till valpkursen! Tänk att lillplutten snart ska gå kurs!

Bilderna är från i söndags då Kenny blev 10 veckor! På en vecka hade plutten växt ca 5cm och lagt på sig ca 0,5kg!

Spår och sök!

Igår träffade vi Caroline, PJ och hundarna på förmiddagen. Planen var från början spår och bad, med vädret var inte det bästa, så det blev bara spår.
Kenny fick ett bäbisspår, fattade ingenting, men hittade sin leksak i skogen. Inget jag händer upp mig över, vi gör nya försök en annan gång!
Majje fick ett lite kortare spår (ungefär som ett appellspår), med tre pinnar. Han gick klockrent i början, men snurrade bort sig lite vid första svängen. Med lite hjälp redde han ut det, och resten av spåret gick okej. Det är andra gången han får sån fnurr vid en sväng, måste tänka igenom vad jag gör, och vad vi har för förberedelser. För det ser nästan ut som han behöver bajsa, men när spåret är klart och jag släpper lös honom gör han inget.. Men ska testa att rasta av ordentligt innan spåret nästa gång.

Kenny gjorde två nya vänner igår! Först Carolines Mini, som var alldeles lagom lugn och försiktig enigt Kenny. De lekte på bra, och kommer nog vara bra vänner så länge Kenny stannar i Minis höjd (Mini är en dvärgpudel). Sen fick Kenny träffa tant Aily, och de kommer nog bi riktigt bra vänner! Aily var lite trött efter två spår, vilket blev alldeles lagom för Kenny, för då var hon ju rätt stilla! 😉

Efter spårträffen åkte vi hem och vilade upp oss lite, på kvällen fick Kenny följa med Peter till bågskytteklubben där han skulle förbereda lite saker inför dagens tävling. Majje och jag åkte iväg till sökträningen! Var lite osäker på hur Majje skulle orka efter spåret. Och visst var han lite trött, men bästa Majje jobbade på bra ändå, och gjorde några riktigt fina skick!

Kenny hade skött sig bra ute på bågskytteklubben, och charmat alla som var där! Men det blev en jobbig dag för Kenny. Han sov från att vi kom hem från spåret till att vi åkte iväg igen, och idag vaknade vi 6,30, Runt 9-tiden somnade han igen och sov sen till 11. Alldeles lagom tyckte jag som också var riktigt trött, kunde dessutom se slutet på OS-triatlonen där Sverige fick en sivermedalj utan valpstörning!

Jäkla allergi…

I år började Majje få besvär av allergin senare än tidigare år, och efter en cortison-kur på 14 dagar var han mycket bättre! Och när vi nu började närma oss augusti började jag tänka ”YES, bara 1 kur i år!” Men man ska inte ropa hej… Han åt sista tabletten på förra kuren samma dag som vi hämtade Kenny, och i söndagskväll började han klia runt ögonen igen… Jag vill vara lite försiktig med cortisonet och inte medicinera i onödan. Så när han började klia åkte tratten på nattetid, och så avvaktade vi några dagar. Men igårkväll insåg jag att det inte går över, han behöver en till kur cortison. Som tur är har vi ju superbra veterinärer, så jag ringde idag och vi får ett nytt recept via telefon.

Det är så trist med hans allergi, inte kul att kunna hjälpa honom när det kliar. Dessutom påverkar det ju vår tävlingsplanering (även om inte är viktigt..) Har inte räknat på när han är karensfri än, men tror att de agilitytävlingar jag planerade för första helgen i september bara är att räkna bort.. Men men, nu hoppas vi att klådan försvinner men att vi samtidigt kan hålla träningskonditionen uppe.

Livet med Kenny rullar på bra! Han är en härlig, men bitig krabat! Igår gosade han upp sig bredvid Majje när han skulle sova, Majje var inte helt nöjd, men det var okej ändå. Men när Kenny började drömma och pipa i drömmen, då blev det för mycket för Majje 😉 Läskigt värre!

Idag var vi ute på promenad. Peter är och fixar lite med bågskytteklubben, och Majje behövde komma ut, så det var ju bara att ta med Kenny, även om han blev buren stor del av promenaden. Men det var bra med en förberedelse inför nästa vecka när Peter börjar jobba…
Men idag då, vi gick en kortvända mot skogen, och då går vi under E18, det var lite läskigt, men med mig och Majje (tryggheten själv enligt Kenny) gick det bra!

Även om vi ju inte ser det med blotta ögat kände jag idag när jag bar Kenny att han blivit både större och tyngre, Jisses, inte många veckor till jag kommer orka bära honom på en arm med Majje i koppel i andra handen… Vi får sätta fart på ensamhetsträningen så Kenny kan vara hemma när jag promenerar med Majje.

Jag hade tänkt att det skulle bli bra mycket mer foton på Kenny de första veckorna, men när han är vaken är det full rulle, och att bara visa massa söta sova-kort blir lite trist i längden 😉 Dessutom är det ju inte det lättaste att fota själv, lättast om man kan vara två och hjälpas åt 😉 Men kort kommer!