Långpromenad

Idag träffade vi Christina och Peach för att gå en långpromenad i skogen! Peach är en av Kennys bästa vänner, och de brukar ha kul tillsammans, idag blev det dock en koppelpromenad, men Kenny skötte sig förvånansvärt bra i koppel tillsammans med Peach!

När de först gick fint bredvid varandra, försökte jag fiska upp mobilen för att fota, men då gled de snabbt isär, som om de kände det på sig! 😉 Och sen var det inte helt lätt att få ett sånt fint kort!
peach-majje.kenny

IMG_20130729_151043

Men till slut så!
peach-majje.kenny2

IMG_20130729_151138

Efter promenaden fortsatte vi hundpratet hemma hos oss, med lite fika 😉 Men kort på det får ni klara er utan! 😉

Sommarkväll

Ikväll tog vi kvällspromenaden ut på Järvafältet och till den sjö som ligger nära oss! Planen var att kolla ut ställen där vi kan bada med hundarna utan att behöva gå in i kohagen… Kenny hälsar att han hittade MASSOR av Kennycertifierade badplatser! Även vi tvåbenta tyckte att det fanns flera bra
ställen! Dock inte lika många som Kenny, som tyckte han kunde bada överallt!
På ett ställe var det en brant stenhäll ner i vattnet, Kenny gick lite långt ut och kanade ut i vattnet, han blev lite snopen, men gillade läget och passade på att simma när han ändå var i vattnet 😉

image

image

image

image

image

image

Den bästa kvällspromenaden på länge!

Klicker/shaping

Ja, klickerträning är nåt jag faktiskt använde en hel del med Selma och Milla, främst när jag tränade cirkuskonster. Men med Majje har jag mest använt klickern för att belöna precisa utföranden, men inte väntat ut honom och väntat på hans initiativ. Tror det kan bero på att jag nog hade svårt att kombinera klickerträningen med lydnadsträningen. Eftersom Majje alltid svarar så bra på all träning, tänker själv och fattar snabbt har jag inte direkt saknat det här med att vänta ut på att han tar egna initiativ.

Med Kenny har jag ju då inte heller väntat ut beteenden, Kenny är inte en som direkt bjuder på beteenden, och var inte det som valp heller.. vilket resulterade i att jag blev lite otålig och visade med handen (eller kroppen). Vilket har resulterat i att han nu väntar på att jag ska visa vad han ska göra. Men till skillnad mot Majje, som när jag visar tänker och fattar, så måste jag nöta, nöta och nöta för att Kenny ska fatta och kunna göra själv. Jag inser ju att jag själv satt mig i den sitsen, men nu börjar jag tycka det blir tråkigare och tråkigare, men samtidigt svårt att tänka mig bort från det beteendent.

När jag skulle börja träna in slalomet med Kenny, ville jag göra nåt annat än vad jag gjorde med Majje, där jag visade honom genom slalomet. Majje är ju inte särskilt säker i slalomet, och när han kommer i fart har han svårt med ingången. SÅ jag tänkte att jag skulle köra 2×2 metoden, där han först ska lära sig gå igenom bara en port, och sen förlänger man det i flera steg. Men jag stötte ju på problem på en gång, eftersom man inte ska visa hunden in genom porten, utan belöna när han själv går igenom. Har testat två gånger innan idag, men frustrationen bara steg! Inte så konstigt ändå, han fattar inte, jag gör inget, han tycker jag är skitskum som bara står där, och jag blir irriterad.
Men idag var jag beredd, laddad med MASSA tålamod! Satte upp två portar och väntade, väntade och väntade 😉 Nädå, så illa var det faktiskt inte. Men jag började med att klicka när han först tittade mot porten, sen när han tog ett steg mot den. Till slut gick han igenom!!! Då blev det massa beröm på andra sidan. Det lossnade en hel del, vi provade från olika vinklar. Men vi får skynda långsamt! Ska verkligen lägga tid på de första stegen och inte ha för bråttom!

Med det här ska jag försöka komma igång mer med klickerträningen och vänta ut honom och vara så otålig. Får rusta/ladda med tålamod inför varje träningspass.

Innan jag tränade porten med Kenny gjorde jag samma sak med Majje. Även om han typ ”kan” slalom tänkte jag testa att träna om lite, se om det hjälper och blir bättre… Majje, bästa Majje!, fattade så snabbt! Testade och försökte, kom genom porten och tänkte när belöningen kom! Han är SÅ härlig att träna med! Han fattade så snabbt, spelade ingen roll var jag stod i förhållande till porten, även hans utgångsposition ändrades men han tog den klockrent ändå! La till två pinnar till, ganska tätt bakom. Kunde till slut flytta isär pinnarna ganska mycket, då blev det lite klurigt, men han fortsatte försöka och tänka så även det tog han sig igenom!

Som sagt, nu får jag allt tänka till i träningen, visa mindre och klicka mer!

(Förresten har Peter fixat så det går att kommentera i bloggen igen!)

Bästa brukshundarna!

Den här helgen har hundarna varit sådär jättebäst i skogen!!! Sådär kalasbra så jag får världens smile bara jag tänker på hur duktiga de varit. De har jobbat sådär superbäst så jag vill ut och tävla NU med båda två 😉

Kanske ska jag berätta VAD de gjort som varit så bra? 😛

I fredags var det sök, Majje hade nosk-rullen på, för andra gången på ett halvår, och det gick kalasbra! Trots flera tomskick sökte han på bra utan att blindmakera! Äntligen känner jag att vi är klara för att gå ut och tävla. Andra har sagt det till mig tidigare, men har liksom känt att det varit någon liten pusselbit som saknades, men NU, nu finns den där! Vi behöver bara slipa till lydnaden och vänta ut kortison och karenstid.

Kenny visade att han verkligen är den stjärnan jag hämtade för ett år sen! I söket är han såååå bra! Jag har skyndat långsamt, och har trots eller tack vare det, en hund som utvecklas med stormsteg! Han gör tomskick som om det inte var nåt speciellt med det (och det är väl så det ska vara!), han hittar figgarna och söker jättefint! I fredags testade vi tre jättekorta skick till figge där han fick hämta lösrulle, komma till mig och sen sticka ut på påvis. Nemas problemas sa Kenny! Lösrulle har vi tränat på lite hemma, men inte alls så mycket som jag hade tänkt vi skulle göra innan jag introducerade det i skogen. Men så kände jag att vi står lite stilla, och behöver göra något nytt för att komma frammåt.
Vi behöver självklart träna in rullen innan vi är tävlingsklara, och så skulle jag önska att tomskicken blir lite rakare, ut-fram-in liksom. Christina i sökgruppen bara suckade åt mig när jag sa det, hon tycker Kenny är duktig ändå, men utan mål kommer man ju inte frammåt, eller hur Christina 😉

På tal om sökgruppen så har jag senaste tiden tänkt mycket på hur bra den faktiskt är! Vi har ett kalasgäng som har så kul tillsammans, kommer med idéer åt varandra och framförallt glädjs åt/med varandra när hundarna går jättebra (och peppar varandra när det inte går riktigt lika bra). Inställningen är super, vi testar olika och nya saker, laborerar, funderar och utvärderar! Allt är värt att testa iaf en gång! Men verkligen ett supergäng!

Idag åkte vi ut för att lägga spår. Var alldeles för länge sen jag spårade med dem, och jag vet att jag behöver göra det mer kontinuerligt för att det ska bli något av det. Har funderat ett tag på om jag verkligen ska satsa på spår också, eller kanske fokusera bara på sök.. Men jag gillar ju spåret också, så tills vidare kör vi på med båda.

Kenny fick ett apellspår, fast i skog, med vänstervinklar. Blir så sjukt imponerad av den hunden, han spårar noga, säkert och i lugn och fin takt utan att vara för långsam! Lite kan vi nog dra upp tempot, men för nu så är jag sååå nöjd när linan slakar lite istället för att jag nästan får brännsår i händerna och snavar för att någon (läs: Majje) drar på som en vettvilling i spåret.
Pinnarna plockar han jättefint, han gick förbi första, stannar upp och cirklar in den! Vid första vinkeln cirklar han också runt för att hitta vart det tar vägen. Han jobbar helt enkelt jättefint! Hade velat ha det spåret filmat, ska se om vi kan lösa det till nästa gång! Underbara plutt!

Till Majje hade Peter lagt ett spår på nästan 600m, vet att jag behöver öka upp spårlängden, men samtidigt vill jag att han ska orka med, så planen är att skynda långsamt med det. Vid vinklarna hade Peter lagt återgångar och kyrkor eftersom Majje bara bränner på. Förra gången jag gjorde det funkade det ju bra, men nu hade Majje glömt lite, i första vinkeln blev han lite lost, men jobbade till slut tillbaka, andra vinkeln jobbade han tillbaka lite snabbare, och tredje vinkeln var det ingen tvekan om att jobba tillbaka till vinkeln! Här tror jag på att nöta, nöta, nöta! Det är ju lite så Majje funkar! Vi nöter på med det tills han fattar ordentligt att jobba tillbaka när spåret försvinner!
Alla pinnar plockade han, men mot slutet var han så trött att han bara tog upp den i munnen och tittade på mig! (Annars brukar han komma och möta upp mig med pinnen.)

Som sagt, två helt underbara brukshundar!!!