Framsteg!

Majje har nu varit hemma några dagar, och jag tycker han gör framsteg varje dag! Balansen är fortfarande inte helt bra, inne går det ändå riktigt bra! Men vi har gränsat av, i köket får han vara lös, där hinner han inte få upp så mycket fart, men i övriga lägenheten får han vara kopplad än så länge. Han vill gärna springa på snabbt, men då går det för fort och det blir vingligt. Ute går det också rätt bra, men han vill gärna lyfta på benet när han kissar, men då behöver vi vara med och stötta upp honom, men det funkar ändå inte alla gånger. När någon går, cyklar eller springer förbi ute märker man att han har lite svårt att lokalisera och fokusera på ljudet.

Inne går det mycket bättre att lokalisera ljud och fokusera på saker. Jag har ”tränat” lite genom att mata honom ur handen, inte för att han inte kan äta ur skålen, utan för att det är lite svårt för honom att sikta på handen och ta maten.

Det allra svåraste är ju att Majje vill så mycket, inget går tillräckligt snabbt, och för att det ska gå snabbare tar han i för allt han kan, vilket inte direkt gör att det går bättre! Klurar på hur vi kan komma igång med lite tanketräning för Majje, vilket kommer behövas! Har även lånat en bok om friskvård för hund som jag hoppas kommer ge många bra tips på hur vi kan komma igång med den fysiska träningen sen också. MEN Majje skulle ta det lungt i två veckor, för att sen starta upp försiktigt var ordern från veterinären!

Idag var vi på återbesök på Bagarmossen, vi träffade en ”sköterska” som skulle ta blodprov. Majje skötte sig jättebra, det var ju inte jättekul när hon stack in nålen, MEN matte var lite pinsam 😉 Första sticket gav inget blod, och när hon skulle ta igen så började jag känna mig lite matt, jag har ju inte bara lite svårt för nålar och blod 🙁 Så jag fick lyfta ner Majje och sätta mig på en stol, sköterskan hämtade lite vatten och hade med sig en kollega som höll i Majje medan hon tog blod. Och då gick det jättebra, han hade bra kärl sa hon 😉

Resultaten på blodproven kommer i början på nästa vecka, och veterinären hör av sig då.

MEN det bästa med dagens besök kom ändå efteråt! När jag har satt in Majje i bilen och håller på och fixar lite kommer Majjes veterinär ut, och säger att hon hade hoppats på att hinna med och se träffa honom, hon frågade hur det går och hälsade på honom bak i bilen, klappade om honom och pussade honom på huvudet!!! Jag blev jätteglad av den gesten, för hon kom ju ut extra för att fråga om Majje mellan andra patienser, vi var ju inte inbokade med henne idag!

Jag har fotat Majje lite, men ska fota med i helgen, funderar på att filma lite också. Vill dokumentera hur Majje är nu. Så lite kort kommer nog i bloggen framöver.

majje2
Majje i måndagskväll!

majje
Att han ligger på rygg tar jag som ett gott tecken, krävs ju lite balans och kroppskontroll för att komma till den ställningen.

Julafton i september!!!!!

Idag var jag tillbaka på jobbet, har inte riktigt orkat med att jobba med allt som varit med Majje. Veterinären ringde för en kort uppdatering på förmiddagen och hon sa då att han gått frammåt ungefär lika mycket som igår. När vi väl kom dit fick vi en chock! Vi satt i väntrummet i väntan på att vi skulle bli hämtade in till intensiven, men istället kommer sköterskan ut till oss MED MAJJE!!! Majje kan nu inte bara stå upp, utan också gå! Under gårdagskvällen och natten kunde han stå med stöd och hjälp, under förmiddagen kunde han gå med lite hjälp. När vi kom kunde han alltså gå helt själv! Golvet inne är lite halt ibland, men ute går det riktigt bra! Han är fortfarande lite groggy, och kan inte gå riktigt rakt.

Först satt vi inne en stund med sköterskan och pratade lite, och hon sa att han ju är väldigt envis och vill mycket! Så fort hon tar upp selen de har på honom försöker han pressa sig ut genom dörren!! Det går inte fort nog för honom! Han äter själv, idag har han fått kalvfrikadeller! Bara det bästa är gott nog för Majje! De har även tagit bort katetern, när sköterskan var ute med honom kännde hon helt plötsligt att det blev varmt på strumpan, och han kissade då!! Så han kan även kissa själv!

Vi fick sen gå ut en stund själva med Majje, sitta ute och njuta i gräset med honom! Njuta av att vara med honom och förundras över att han både står och går! När vi åkte dit sa jag att jag hoppas att han kan sitta upp idag, och så kan han gå!!! Kan inte med ord beskriva den glädje vi känner!

Vi fick sen täffa veterinären, som berättade att de har minskat ner på droppet, de har under de här dagarna tagit prov på blodgaser, och de är bättre, hans hjärta slår mer regelbundet! Levervärderna hade de inte tagit nu, för levern återhämtar sig långsamt, så i början tog de flera prov för att se en prognos, men sen kommer de ta ett prov när han blir utskriven, och sen igen ett vid återbesök. Hon berättade även att det lutar åt att han får komma hem på söndag!

Vi kan bara konstatera vilken tur det är att Majje är den pansarskalle med en vilja av stål som han är!! Och att han var i en sån bra kondition innan! Idag har han inga muskler kvar över huvud taget, men han lever!!!

Och så några bildbevis!!

Till och från rinner fortfarande tårar, men nu är det glädjetårar!
ÄLSKADE, BÄSTA, FINASTE, UNDERBARASTE!!!!

Älskade Majje!!!!

Vår älskade Majje har skrämt oss ordentligt! I tisdags hade han diarre och spydde, Peter som jobbade hemmifrån för att ha lite koll på honom ringde veterinär som sa att man skulle avvakta 24 timmar. Men sent på kvällen ramlade han ihop, och kunde inte stå upp, han ver helt borta och vi åkte akut till Västerort djursjukhus. Majje var fortfarande helt borta, inte alls kontaktbar, så de satte in kanyler och gav honom dropp, de försökte ta blodprover, men han var så uttorkad, så det kom inget blod. Mer dropp och antibiotika fick han, och efter en stund kunde ta blodprov, som sedan visade på förhöjda njur- och levervärden. Han hade även feber och hög puls (runt 180, normalt ska den ligga runt 120). Det var en pärs att vara där, men under den tiden vi var där visade han ändå viss förbättring, febern gick ner och han rörde ögonen och försökte hänga med lite. Han kunde dock inte ligga upp på magen, och en gång under besöket kom diarre med blod.

Västerort har inte öppet under natten, så de ringde runt till de nattöppna djursjukhusen för att se vilka som kunde ta emot oss, och när veterinären tyckte att han var tillräckligt stabil för att åka vidare fick vi åka vidare till Bagarmossen. Där hann vi bara komma in i undersökningsrummet och sköterskan såg att han var helt borta, hon sa åt oss att vänta i vänterummet och så gick hon iväg med Majje. Jag vet inte hur lång tid vi fick vänta, men det känndes som en evighet. När vi sen tillslut fick träffa veterinären var det inga positiva ord! Redan på Västerort var de inne på att det lutade åt en förgiftning, något som veterinären på Bagarmossen också bekräftade. De gav fortsatt dropp och antibiotika, men veterinären sa att han inte fick bli sämre, för det hade han inte klarat! Vi fick åka hem, och veterinären var tydlig med att de ringer om han blir sämre, och då skulle vi komma så fort vi kunde, om vi inte hörde något skulle de höra av sig på förmiddagen.

Det blev en hemsk natt! Vi var hemma vid halv två, i säng typ kvart över två, och sen vaknade jag en gång i timmen, bara för att konstatera att telefonen inte hade ringt än! Igår förmiddag ringde så veterinären igen, Majje var då stabil, men stabilt dålig. Han hade fortfarande diarre med blod, och väldigt påverkat allmäntillstånd.
På eftermiddagen ringde veterinären igen, och då hade han gjort vissa framsteg, han fick behålla den vätska han fick i sig, och var lite mer med.

Idag ringde vet först på fm, men sen efter lunch var vi där och hälsade på honom! När vi kom in på intensiven blev han jätteglad av att se oss, han försökte sätta sig upp, men klarar det fortfarande inte. Sköterskan beskrev det som att han igår tog bäbissteg, men idag tagit ett kliv frammåt. Han kan nu lägga sig upp från sidan till magen själv! De kör lite ståträning med honom, men bakbenen är inte riktgit med än. De konstaterade att han är envis, viljan finns, men kroppen orkar inte riktigt än! Han är med, bättre allmäntillstånd, tittade på oss, sköterskan berättade även att han är med och tittar när någon går förbi. Igårkväll hade han påkallt uppmärksamhet, han ville ha gos och närhet! Sköterskan hade suttit och gosat med honom, och när hon gick därifrån protesterade han, så hon satt hos honom tills han somnade. Men när de sen skulle ge medicin och var där och petade vaknade han, och så var det samma visa igen!

Hans njurvärden är nere på normal nivå, så även pulsen, dock är levervärderna fortsatt lite för höga.

Han får fortfarande dropp och antibiotika, men han har nu även fått mat, uppblött och mixad allergimat, men han äter, verkar tycka det är gott och är hungrig och vill ha mer! Och det bästa av allt, han får behålla maten!!! Eftersom han spytt så mycket får han även magsågsmedicin. De har även gett honom kol som ska hjälpa till mot förgiftningen.

Tyvärr kan man inte göra ett test för att se vilken typ av förgiftning det handlar om, utan det är uteslutningsmetoden. De har tex uteslutit glykol, för då skulle inte njurvärderna vara bättre. De har tagit prov för lepiota, som är ett ämne som förekommer i naturen, det tar några dagar innan de får svar på det provet, men enligt veterinären blir det mer osannolikt att det verkligen är det. De vet fortfarande inte vad det är för gift, de har några alternativ, där symptomen passar in, men ingen av förgiftningarna passar in på samtliga symptom samtidigt.

Veterinären sa även att han behöver vara kvar ytterligare några dagar, men det är så otroligt glädjande att hon ändå tänker i banorna ATT han ska få komma hem! Vi vill ju så klart att han ska komma hem, men samtidigt måste han ju få bli så bra att han klarar av det!

Ibland har jag tänkt på hundförsäkringarna och funderat på om vi har dem i onödan, Millas försäkringar har vi betalt i alla år, men aldrig använt. MEN jag kan säga att vi nu idag är så sjukt otroligt glada över att vi har en försäkring på honom. Bästa, älskade Majje är ju värd varenda krona, men försäkringen känns bra!

Vi fortsätter hålla tummarna för att allt fortsätter att gå åt rätt håll, så Majjebus snart får komma hem igen!