2013

Min första tanke när jag tänker tillbaka på det här året som gått, är att det varit ett riktigt skitår. Inte hela årert, och inte hela tiden, men ändå.

Majje
Målen med året som gått var:

  • Tävla lydnadsklass 2, ha kul och ta ett 1:a pris
  • Starta lägret spår/sök, få godkänt resultat.
  • Gå runt en agilitytävling utan disk, få något nollat lopp.
  • Blev ju ingenting med det, en lydnadstävling blev det, 156p blev det, men det säger egentligen inte så mycket, för vi hade en skittävling, inget samarbete alls. Att tvåan sen till stor del består av moment Majje gillar och kan bra, gjorde ju att vi fick rätt bra poäng ändå.

    Fokus på träning och tävling är ju två helt olika saker 😉

    Apport!

    En agilitytävling blev det också, men vi hade knappt tränat något alls under våren, tävlade för att det var tävling på hemmaplan. Majje gick ganska fint, men som vanligt strul i slalom. MEN det viktiga jag fick med mig från den tävlingen var att Majje inte ska tävla med agility, han blir alldeles för stressad av den miljön som är på en agilitytävling. Han vill helst ligga i sin bur, och varför ska jag då utsätta honom för det? Träna kan vi ju göra i alla fall.

    Brukset blev det ju inget med, även om vi tränade massor, och var tävlingsklara i slutet av sommaren.

    Majje i sökskogen

    MEN allt det här har ju ingen betydelse över huvud taget, för Majje lever! I början på september blev Majje jättedålig, läskigt att lämna sin hund på djursjukhuset, åka därifrån med orden ”han kan inte bli sämre, vid minsta förändring ringer vi, så får ni komma” ringande i huvudet. Det var nära, riktigt nära, att han inte skulle klara det, diagnosen var förgiftning, men vi vet inte vad han fått i sig. Sakta men säkert blev han bra, och efter 6 dagar fick han komma hem. Vi var beredda på en lång återhämtningsperiod, men det har gått snabbare än vi trott.

    I dagsläget funkar han utan problem i vardagen, men när vi tränar märker jag av att han inte är helt återställd. Om han någonsin blir det vet vi inte, men just nu hänger han med på all träning, tränar på och har roligt, och det är ju huvudsaken!

    Majje på bättringsvägen

    Många gånger tidigare har jag slitit mitt hår för att Majje är så envis, en riktigt pansarskalle, med en vilja av stål. Men det är nog det som tog honom igenom förgiftningen och som gjort att han återhämtat sig så snabbat som han gjort ändå.

    Under hösten har vi fokuserat på återhämtning, bygga upp kondition, både den fysiska och den psykiska, att han ska återfå koordination mm.

    Kenny
    Kenny hade ju inte lika ”seriösa” mål som Majje, och tycker väl att han kommit ganska långt på det här året!

    Målen var:

  • Lydnad – komma igång med momentträning
  • Testa på rallylydnad
  • Agility – lite hinderträning
  • Spår – längd, vinklar, apporter
  • Komma igång med söket på riktigt
  • Komma igång med vallningen
  • Under våren utvecklades bruksarbetet mest, och det var nog det som var roligast då. På lydnadsplanen kämpade vi mycket med belöningen, där Kenny väldigt gärna ville äga belöningssaken, dra iväg med den och inte komma in igen, vilket gjorde att det inte var så lätt att belöna, bara belöna när är ju inte optimalt alla gånger, men samtidigt orkade jag inte med den konflikten som blev för att han skulle komma tillbaka med grejen.

    Agilityträningen blev det inte så jättemycket av under våren, men jag anmälde mig till en kurs med start i augusti, nybörjaragility med allmänlydnad. Den kursen var väldigt bra, guld värd för mig och Kenny. Då växte han! Vi blev ett team! Även om han alltid varit väldigt med på träningen, blev det lite extra då! Vi fick redskap för att komma runt det här med ”äga” belöningsgrejen och en massa andra tips. Kenny är super på agility! Väldigt känslig för mina signaler, vilket gör att det är skitkul, äntligen får jag utvecklas mer! (Majje är ju inte riktigt lika känslig för mina signaler, vilket inte direkt underlättat träningen.) Agility har väl varit det som lockat mest under hösten, vi har så kul! Så kul att testa på kombinationer som jag tidigare tyckt varit för svåra. Ta hinder från ”fel” håll, knäppa svängar och annat skoj! Just nu går vi en fortsättningskurs, och i februari startar en tävlingskurs!

    Kenny Starfighter!

    Lydnaden går väl ganska bra, men till och från sviker träningssuget. Kan ha att göra med momenten, är lite less på just ettans moment, försöker lägga in annat också, men måste ju få till många basic-grejer för att allt ska funka. Men ska börja shejpa mer i lydnaden! Vi slet med läggande under gång hela hösten, och då menar jag hela hösten! Vi började någon gång i somras, och när vi nu i december fortfarande inte fått till det, letade jag inspiration, fann den och testade att shejpa in momentet. På två träningstillfällen hade vi ett helt okej moment, nu behöver vi befästa och finslipa!

    Apport!


    Rallylydnad blev det inte med, tror fortfarande det skulle funka bra för Kenny, men tiden att träna, vart ska den komma ifrån?

    Spår – längd, vinklar och apporter. Nemas problemas. Kenny går utan problem ett lägrespår, vinklar är inte heller några problem, apporterna kan han slarva med ibland, men för det mesta tar han dem bra.

    Söket går också rätt bra, just nu håller vi på att träna in rulle. Men bak i huvudet ligger en idé om skallmarkering och gnor, kanske – kanske inte!?

    Kenny i sökskogen

    MH gick vi i juni, Kenny gjorde och reagerade som han brukar, inga överraskningar där inte. Beskrivaren sammanfattade Kenny rätt bra: ”matte är bäst”. Mer om MH, film, kort mm finns här.

    Livet är en fest!

    ”Lilla” plutten har blivit stor!

    Uppdatering och funderingar

    Kenny och jag tränar på! Förra helgen var första gången på fortsättningskurs i agility, byten gick vi igenom då. Har ju gjort byten med Majjen tidigare, men aldrig gått igenom dem så, och tränat på samma sätt, just bara byten. Kul! Men svårt också, Kenny är mycket känsligare för mina signaler än Majje varit på agilitybanan, vilket ju är bra, men samtidigt svårt för mig att vänja mig vid. Men precis som Majje är han ju så rackarns snabb 😉 Och matte är inte ritkigt lika snabb 😉

    I måndags var jag och Marica och tränade i hallen, byten, byte och byten.. Typ 😉 Hon filmade två av Kennys vändor, duktig är han min lilla plutt. (Och ja, jag vet at hindren är jättelåga, men det var i slutet av träningspasset, och jag orkade inte höja 😛 )

    Framförbyte + bakombyte

    Blindbyte + bakombyte

    Majje har fått hänga med när jag tränar agility, och han har riktigt SKITKUL! Men det blir ju på hans nivå, låga hinder, kort slalom, korta raka tunnlar och inga balanshinder. Men det räcker gott och väl säger Majje 😉

    Två filmer på Majje blev det också!
    Frammåt hopp

    Slalom

    Majje är mycket mycket bättre! Nu är det tre månader sen han blev förgiftad, och hade aldrig vågat tro eller hoppats på att han skulle återhämta sig så fort. Han är ju fortfarande inte helt helt återställd, men i vardagen funkar allt bra. Det är ju när vi tränar som jag märker hur långt han ändå har kvar. Men vi tränar på och bara har roligt tillsammans!

    Med Kenny är agilityn mest rolig just nu, känns som om vi står lite stilla i lydnaden. Beror nog mest på mig, är rätt less på momenten i ettan och apellen, saknar det riktiga träningssuget. Men jag vill ju tävla i vår, så träna behöver vi… Kan någon skicka lite träningsmotivation till mig, please? 😉

    Och så blir jag så sugen på att tävla rallylydnad. Så många på facebook som skriver om rallytävlingar hit och rallytävlingar dit… Men så vet jag ju att jag måste träna också, och det är ju där det faller… Nån som vill träna lite rally med mig i vår kanske?