Berlin och lydnadsträning

Förra helgen var vi i Berlin! Peter skulle dit med jobbet och delta på en mässa, så vi åkte lite tidigare och tog en weekend där! Vi landade torsdagkväll och så åkte jag hem igen söndag kväll, Peter var sen borta hela veckan och kom hem igen i fredags. Riktigt mysigt hade vi det, även om det är lite jobbigt att lämna bort hundarna och vi saknar dem MYCKET, så tycker jag det är härligt att bo på hotell. Hotellfrukost liksom!! 😉 Även om vi hann med att se en hel del så har vi nog bara sett en liten del av staden, men Berlin åker vi gärna till igen!

Idag har jag varit på lydnadsclinic , det var klubben som fixade det som pepp för aktiva instruktörer. Instruktör var Malin Karlsson, som vann lydnads-SM i år. Jag hade med mig Kenny och fick några riktigt bra tips! En rolig och givande förmiddag! Känner mig verkligen peppad, och ska försöka hålla länge på den känslan nu! =)

Lydnadsträning

Jag har varit förkyld rätt länge nu, och det känns som om det aldrig blir bättre, men hundarna ska ju inte lida för det. Inget sök den här helgen, så idag hängde Peter med till ”våran” grusplan för lydnadsträning. Jag körde igenom etta med Kenny och tvåan med Majje, och Peter kommenderade! Det behövdes, det var alldeles för länge sen någon kommenderade mig i lydnaden, typ i våras var senast tror jag. Blir så när jag tränar ensam jämt..
Kameran var med också, tyvärr var inte vädret det bästa, och korten blev inte de bästa heller.

Kennys ställande under gång är helt okej, MEN när jag är på väg tillbaka till honom rör han sig, börjar gå mot mig. Frustrerande! Ettans apportering är egentligen inga problem, men apporteringen är ju så kul säger Kenny, så det är ju heeeelt omöjligt att sitta stilla!! När jag håller fram apporten och säger apport tar han den och reser sig. Om jag håller fram den och säger sitt så sitter han kvar och håller den jättefint. Men får man säga så på tävling, eller ”måste” man säga apport.

Majje vill inte riktigt ligga ute, vid läggande under gång ligger han inte helt, och vid fjärren vill han inte lägga sig. Igår kväll satt fjärren jättefint inomhus, men idag ute vill han inte ligga. Men han fäller otroligt mycket och han har väldigt tunn päls på bröstkorgen just nu, tror det kan spela in. Tränar vidare inne och låter bli att träna ute ett tag tror jag.
Rutan gick jättefint! För några månader sen började jag träna in sändande till kon, och då strulade de till rutan lite, Majje sprang runt (eller förbi på sidan) och ställde sig bakom en av de bakre konerna. Så de senaste träningspassen har jag tränat rutan så som jag tränade in den med Kenny, ställer upp två koner och bara band mellan dem (bara rutans framkant framme liksom), och så är kommandot ”rutan” att gå över det bandet och inget mer. Idag var hela rutan uppställd för första gången på ett bra tag, och det gick finfint! Härligt när man märker resultat.

Dags för en uppdatering?

Nu har det varit dåligt med uppdateringar på ett tag, så jag tänkte att det kanske var dags för en lite uppdatering. Sen det senaste inlägget har vi inte tävlat något mer (förvånad?), jag skulle ha tävlat lydnad med Majje, men eftersom jag hade en förkylning i kroppen (och fortfarande har) valde jag att inte åka, det kändes inte helt rätt mot Majje att kräva att han skulle göra sitt bästa när inte jag kunde göra detsamma. Men jag är inte så lite besviken 🙁

Den senaste tiden har det blivit en hel del lydnadstäning, det går lite upp och ner. Det senaste halvåret har jag tränat lite inkallning med ställande med Majje, men som ett resultat har den släta inkallningen då blivit jättedålig, samt att han inte sitter i fotposition. Inte vid inkallning, inte vid halter i fot, inte i något moment där han kommer in till fotposition. Så när jag bestämde mig för att anmäla till tävlingen (som vi inte åkte på) slutade jag träna inkallning med ställande. Sakta men säkert funkar både inkallning och sitt i fotposition igen! Men någon gång måste jag ju ta tag i inkallningen med ställand igen, men frågan är hur jag då ska gå till väga för att inte få samma följdproblem igen…?

Med Kenny har jag kämpat med läggande under gång. Om jag har backat framför honom har det funkat finfint, sammma sak om vi stod stilla. När Peter tog Kenny och testade funkade det också! (Hur galen blir man inte då!?!) Troligtvis hade jag ställt för höga krav på Kenny, tyckt att han faktiskt borde kunna momentet och lagt press på honom, när momentet inte satt. Knäppt, knasigt och heldumt, men när jag insett vad jag gissningsvis gjort fel, försökte jag ändra mitt beteende, och sänkte kraven. Det hände inte på en gång, men sakta sakta började det lossna, och nu har vi typ ett färdigt moment. Det sitter inte varje gång, men när det funkar så är det finfint!! =) Hade som mål att vi skulle ut och tävla lydnad i år, och få ett förstapris, men så kommer det inte bli, men vi tar det nästa år istället.

Sök har vi också tränat! Med Kenny har det gått otroligt segt att träna in rullen, och efter ett riktigt skitdåigt träningspass insåg jag att jag var tungen att tänka om, och Kenny är nu skallmarkör! Det märks att han tycker det är mycket roligare att skälla än hämta en dum rulle 😛 Vi har bara kört det två riktiga träningspass, men han kommer igång själv ute hos figgen, skäller på bra och håller ett fint avstånd. Sakta men säkert ökar vi tiden har ska skälla innan han får belöningen!

Med Majje har jag åter börjat med den fasta rullen, vi har ju haft problem med blindmarkering, och sen han var dålig har jag bara kört med lösrulle. Och än så länge funkar det bra! Majje är så häftig i sökskogen, för han använder BARA näsan, han kan springa förbi en figge rätt nära, men om han inte får upp figgen i nosen letar han vidare.

Två gånger har vi spårat också. Jag vill spåra mer, för jag ser ju hur kul hundarna har, men det finns inte riktigt tid känns det som, samtidigt som jag tycker det är skittråkigt att åka ut i skogen och spåra själv! Men första spåret (icke förarlagt) gick Kenny jättefint, som en damsugare, fixade alla vinklar och tog alla pinnar! Det andra spåret togs i skymning, jag vet inte om det var det som störde honom, eller om det var vilt som hade gått i spåret, men där hade han lite svårare mot slutet. För Majje var det tvärt om, det första spåret (icke förarlagt) gick uruselt, vi hittade två pinnar på ren tur tror jag. Det andra spåret, i skymning gick hur bra som helst! Visserligen var det mycket lättare. Men jag tror Majje går igång när det blir ”svårare” som vid skymning, att såna utmaingar gör att han anstränger sig extra.
Tänker att jag/vi ska testa på asfaltspår, tror det kan vara en rolig utmaning för Majje!

Det får vara allt för nu!
(PS, ser ni att jag gjort om bloggen?)